More haste, less speed

En blogg om löpning och livet. Garanterat inga PB eller varvtider

Jag tycker det är coolt att vara en av alla vinnare idag.
På gymmet var vi kanske 15 st nu på lördagseftermiddagen, alla vinnare.

Där fanns tjejen som förmodliget tävlar i nån typ av "visa-upp-sig-sport" där mycket muskler premieras, jag såg "nyårslöfteskillen" som med ovana händer försökte få igång rullbandet, för att inte tala om de två tonårskillarna som med mer vilja än vett i huvudet fastnade i var sin benböjsmaskin.
Där fanns tjejen som sprang minst en mil på löpbandet på de 45 min jag var där, och de två mammorna som körde allmän styrka medans deras barn tittade på film i receptionen.


Det häftiga tycker jag är att alla har gjort samma prestation. Vi har tagit oss tid och kraft och kommit iväg, bara det är värt en medalj, Redan här är vi vinnare.


Vi försöker och kämpar och ibland tycker vi möjligen att vi lyckas men det är dags att inse att vi lyckas hela tiden, det är kanske så att vi sätter målen så högt att vi tvingas pressa oss till det yttersta hela tiden för att i bästa fall klara dem.
Vi har annammat elitidrottarnas tankesätt att hela tiden öka vår fysiska prestation maximalt.
Om man inte idrottar på elitnivå kanske man skall fundera över om det inte kan bli lite väl mycket resultatfixering i stället för att se till helheten mentalt och fysiskt, att träna mer för nöjet och njutningen av att göra det än för att uppnå något svåråtkomligt mål.

Sätt gärna höga mål men glöm inte att klappa dej på axeln även de dåliga träningsdagarna.

(Bara en tanke)


Spring försiktigt

MVH/Bengt