More haste, less speed

Kände redan i går kväll lite ömhet i vänster vad, på baksida högt upp och långt in. Nu i morse kändes det tydligare och starkare, som en rejäl träningsvärk fast bara på en punkt.

Detta googlades och jag har nu kommit fram till att jag har en sk. Löparvad, en skada som kan beskrivas så här:

Löparvad:

En muskelbristning i vaden, större eller mindre beroende på hur överansträngd muskeln är. Den drabbar oftast mogna, intelligenta män med väl utvecklade muskler och med stor ambition att lyckas med sina uppsatta löparmål.

(Visst låter det coolt)

Tyvärr var det inte riktigt så det stod på de hemsidor jag läste, här är den mer osminkade verkligheten:

Gubbvad:

För hög belastning i förhållande till hållfastheten – man tror att man tål större belastning än vad åldern och den nya träningsdosen tilllåter.

Åkomman är vanlig bland äldre män (som försöker vara unga) och går därför i folkmun som Gubbvad.

Detta betecknar jag som ett hån mot oss silverryggar, egentligen borde man prata med den där som driver internet och säga honom ett par sanningens ord. Men det kanske är bäst att släppa det och gå vidare.

Detta ger då i handen att det blir ingen löpning på en vecka utan B 12 vitamin, magnesium, kompressions-strumpor och stretching. Dessutom mycket tid över för styrketräning. Nu tänker jag ta tillfället i akt att komma igång med utfall och marklyft och andra rumpövningar. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Fast det är ju klart att då kan man ju ge sig den på att jag sträcker rumpan och tvingas sjukskriva mej för gubbarschle, det blir inget kul.

 

Spring försiktigt

 

MVH/Bengt