En galen Marathonman!

Ja, det är lördag morgon, jag har varit ute med vovven på den dagliga rundan på 75 minuter, trots den tidiga timmen (06.30), är det varmt och när vi vänder vid talldungen flåsar hunden och jag i kapp.

Funderar på om bloggandet kan få mig i bättre form, det är helt klart värt ett försök.

Lite bakgrund till Ny start (igen):

Sommaren 2009 bestämde jag mig för att gå ner i vikt (igen), jag vägde då runt de 100 (helt ok vikt för en nyfödd elefant, kanske lite i underkant till och med). Jag lyckades med hjälp av en metod tappa 20 kg under sommaren, jag var nöjd och mådde bra. Började samtidigt springa, något jag en gång lova mig att aldrig mer göra. Men i alla fall började jag springa och satte målet att springa Göteborgsvarvet 2010. Jag höll igång hela hösten, höll vikten och sprang rätt många mil.

Efter nyåret hände något, jag vet inte vad, ibland tror jag att hjärnan spelar en spratt, vikten ökade och jag intalade mig att det bara handlade om något kilo här och något kilo där. Jag fortsatte springa men hade svårt att motstå hungern, hjärnan (jag) sa till mig att jag var tvungen att fylla på energin i kroppen för att kunna springa, så det gjorde jag. Jag genomförde Göteborgsvarvet på tiden 2.17, jag var inte riktigt nöjd, hade siktat på under två timmar. Men många hade haft det jobbigt under varvet och de flesta sa att det var det jobbigaste och varmaste varvet någonsin. Jag fick vara nöjd att jag tog mig runt.

Drygt tre veckor senare sprang jag Broloppet mellan Köpenhamn och Malmö, jag hade helgen innan legat sjuk med feber och borde inte sprungit. Broloppet är ett lättsprunget lopp, sträckorna är smidiga och oftast ligger det vind i ryggen längs hela ön och bron. Så även denna gången, det var rejäl medvind. Jag gick i mål på tiden 2.30, en usel tid. Ja, jag hade varit sjuk helgen innan tänkte jag. Veckan efter ställde jag mig på vågen, 95 kg, jag trillade nästan av vågen av förvåning, plötsligt hade jag svaret på varför det blivit så tungt att springa, tänk dig själv släpandes på en liten elefantunge i famnen, inte lätt att springa 21 km då.

Sedan semester i Tunisien, sol, bad, lata dagar och MASSOR av mat, frukosten var helt fantastisk, våfflor, pannkakor, croissanter och en massa annat gott. Lunchen var underbar och på kvällarna åt vi tre rätters middagar. Jag var i gymmet och sprang fyra av sju dagar, men vad hjälpte det? Väl hemma steg jag upp på vågen med fasa, 101 kg.

Nu tre veckor senare har jag tappat 10 kilo, midjan har minskat med 6 cm, jag känner att det är en ny start, jag tror att jag kommer att tappa de 20 kilo som är för mycket, men hur ska jag lyckas behålla formen denna gången? Bloggen kanske är ett sätt!

Det är dags att ta tag i livet, tid för att slita sig ur fåtöljen framför TV:n (där är ändå inget av intresse), tid att boka tider på gymmet igen (jag har ju ett årskort) BodyJam, BodyPump, BodyCombat, BodyBalance, allt finns där inom räckhåll. Tid för löparskorna igen, sandskogen finns kvar och banorna ligger redo för mina löparsteg.

NU, vill jag se resultat, NU ÄR EN NY START!