TriathlonLarssons blogg

Nu har jag rätt många mil i mina FiveFingers, så det är väl dags att skriva några rader om dem.

Jag skäms lite varje ggn jag tar på dem. Syrran säger att jag ser ut som Ernst. Och nog är det så alltid. Jag ser ut som en liten flicka i dem. Dom ser snarare ut som balettskor, än coola löpdojor. Men sköna, det är dom.

Första gången jag sprang i dem, fick jag lite ont på en sena på utsidan av vänster fot. Tog det lite lungt dagarna därpå, men sedan har jag inte haft några problem. Idag hade jag dem på en orienteringsrunda. Man kan tro att den släta sulan ska vara halkig, men icke. Konstigt nog har man riktigt bra grepp, även på våta stenar. Dessutom känner man stenen väl, så kan kan springa mer följsamt.

Personligen tycker jag att dom är enormt sköna. Fantastisk löpkänsla. Passar perfekt för dem som pose-springer. Sen jag köpte dessa, har jag faktiskt inte nyttjat mina gamla löpskor. Men jag antar att jag kommer att plocka fram dem igen, när snön kommer.

Så jag kan inte göra mer än ge dem med beröm godkänt. Förutom efter den första rundan, har jag inte känt av någon skada eller så. Men som alltid ska man ju inte övergå till nya tekniker eller utrustning på en gång, för då kommer skador som ett brev på posten. Jag började med lite kortare turer, upp till 15 minuter, och har nu successivt ökat distansen, så nu springer jag ledigt 90 minuter utan några problem.