Daniels blogg

Det 12:e löppasset de sista 11 dagarna och det 14:e de sista två veckorna. 1 pass om dagen i snitt. Inte konstigt att det sliter på kroppen.

Vaknade full av energi, ut och gick en hurtig morgonpromenad med Cäta i strålande solsken. Hem, frukost och morgonbestyr. Sedan dax för löpning runt 12-snåret. Var inställd på att ta ett rejält fartpass, typ snabbdistans eller tröskelpass på ca 8 km.

Uppvärmningen är okej. Inte fullt av energi direkt, men bra med motivation och inte helt stumma ben trots allt. Nästan så att jag bromsar mig lite för att inte sticka iväg för snabbt de första 10 min. Sedan släpper jag lite på spärren, benen jobbar, Cäta springer fritt vid sidan om mig, solen skiner och livet leker. Detta ungefär i 2 km, sen kom tröskeln. Eller snarare så att jag sprungit över den lite för länge och det var snarare väggen som nu kom emot mig. Pulsen närmare 165 och himlen upplevs helt plötsligt molnig.

Skam den som ger sig, så jag sänker tempot, tänker i min lätta förbistring att lite mjölksyra kan man skaka av sig med blodcirkulation. Upp för en rätt lång backe i kryptempo. Hade säkert gått snabbare än jag sprang, och på toppen visar pulsen 170+ slag. Ojdå, blir inte så mycket återhämtning här, så det blev till att krypa ner för backen på andra sidan med. För att inte behöva stanna av helt så tvingade jag kroppen att ta kortare, långsammare steg. Det fungerade en stund, benen var fortsatt fulla med syra, men ville framåt, hemåt.

Ska inte säg att jag ökade tempot medvetet, men efter backen skedde något och benen pinnade på igen. Inte som den första biten, men i rätt bra tempo i de förutsättningarna. Väl hemma visade ändå passet på 5:37 min/km, vilket på rundan blev ca fyra min längre än jag beräknat. Trots allt känner jag mig nöjd med en tuff träningsvecka. Den första med åtta st löppass. Nu väntar en lugnare vecka med endast fyra st pass på schemat. Förhoppningsvis kan jag trycka in dem i tre olika städer tackvare bilåkande från Lakselv till Stockholm för påskfirande nästa helg.

Nu ska jag ta mig välförtjänt vila ikväll och imorgon. Det får man inte glömma bort mitt i ivern att bli en bättre löpare. För det är under vilan man återhämtar sig och blir starkare!