Daniels blogg

Efter en tung vecka som hittills har innehållit 7 pass och jag har ett kvar imorgon, så var det riktigt skönt att ge sig ut på ett pass utan distanskrav, utan tidskrav och utan betongben. Jag lämnade dessutom Cäta hemma. Hon orkar säkert mera, men jag orkar inte dra med henne varje pass. Dessutom är fartväxlingar med kortare sträcka än 1000 m inte att rekomendera när man springer med hund. Så hon fick vila. Verkade inte må så dåligt över det.

Solen skiner, fåglarna kvittrar, snön smälter (ja, det är fortfarande snö här uppe, googla Lakselv så får du se var jag befinner mig). Men vägarna har varit löpbara de sista två veckorna och i onsdags började de dessutom med att ta bort allt grus som ligger ivägen för alla snabba löpare (ungefär 5 st i hela kommunen).

Sedan morgonens jogg så har jag hunnit med väldigt mycket. En produktiv dag idag! Dessutom läste jag på ren inspiration några äldre nummer av runners world. Fastnade lite för artikeln om Free running i februarinummret av RW. Eftersom passet var Fartlek och benen kändes förvånansvärt lätta under uppvärmningen, så blev det ett "free running"-inspirerat pass. Hopp hit. Akta hålet i asfalten dit. Ojdå, hästskit på vägen, bäst att ta några snabba korta. Okej, där kom skogen, se upp! Musik i öronen och Septembers tolkning av Mikrofonkåt på högsta volym. Det gick inte att göra annat än att dansa fram på vägen. Ena stunden var jag med i ett band och spelade trummor, nästa stund stod jag på scenen i SYTYCD. Tror ärligt att det var tur att jag behåller mina moves till mig själv, men inspirerad var jag av hela situationen. Grymt!

De sista dygnet har det blivit 3 pass och totalt över 3 h löpning. Känner mig lätt idag! Men imorgon är en annan dag.

Våga testa något nytt och inte alltid göra som du alltid har gjort. Ibland måste man själv skapa vägskälet som ingen annan har lagt märke till. Keep on running!