Daniels blogg

Efter att jag vid något tillfälle, vid något steg, faktiskt känt av halkan tidigare hösten, så kom den riktiga halkan idag. Oj vad jag fick trippa den första biten. När jag väl hittade in i det hela, så släppte jag även på spärrarna. Var inte så farligt att springa på isen. När jag tänker efter så är det rätt många månader sedan jag sprang på halt underlag. Inte så konstigt att jag inte är van. Fast idag var jag beredd. Det kan man inte alltid säga om bilister och den första halkan.

Passet då? Jo, det blev en måndagsavstämning. Fast lite orättvist eftersom jag tog det så försiktigt den första biten. Knappa milen på dryga 50 min. Hoppas det lättar och blir varmare idag. Eller kallare och snö. Bättre det är det här obehagliga, opålitliga och ojämna underlaget. Jobbigt att 10 steg är på torr asfalt och helt plötsligt kommer ett steg med halka. Pang! Där flög handleden. Inte för mig då, men det skulle kunna hända eftersom underlaget är så opålitligt.

Har i och för sig försäkrat mig genom att köpa icebug, men de har jag inte premiärsprungit än. Visst att det var halka idag, men det kändes ändå mer som torr asfalt. I alla fall innan jag gav mig av. Vet inte hur bra icebug är på asfalten. Känns ju spontant som att dubben borde ta stryk.

Kanske får lov att ta dem imorgon, om jag ska få till frånskjutet i mina intervaller. Annars får jag smyga igång, vilket inte är lika skoj. Roligare att explodera. Svårigheten ligger även i att jag ska få med mig Cäta. Om jag exploderar så gör även hon det, vilket innebär galopp. Galopp innebär ett mycket högre tempo än vad jag håller. Då får jag hålla emot och bromsa, vilket inte är så lätt på det opålitliga underlaget. Kanske bättre då att smyga igång. Cäta reagerar bättre, men om hon inte gör det så har jag problem.

Nu ska jag sluta fokusera på problemen. Jag får springa hela året. Lycka är gjord!