Röda tights

Jag har träningsabstinens trots att jag kört fem pass den här veckan. Anledningen är nog mängden träning på sistone, samt att jag inte hade ett bra pass på min uppföljning i torsdags. Det var verkligen passet from hell. Jag gjorde alla fel man kan göra.

Det började med att jag kastade om rörelserna i uppvärmningen och sedan var det igång. Jag tappade takten, hade problem med volymen och kontakten med motionärerna var nästan noll. Och när det väl har börjat är det nästan omöjligt att ta sig ur. Man försöker tänka "ny låt, nya tag" men nej, det funkar inte. Usch! Inte kul alls. Särskilt inte när man vet att någon sitter och tittar på och antecknar. Varför blir man nervös av det? De är ju där för att hjälpa en, inte hänga en. Och varför är det så svårt att höra de bra sakerna de säger? Man hör liksom bara vad som ska ändras. Nåväl, ändringarna är gjorda och när man sätter sig med dem någon dag senare verkar de inte alls många eller märkliga, bara helt självklara. Man fattar inte att man inte har gjort dem själv.

Det här med att försöka bryta tankemönstret blev extra tydligt i torsdags, eftersom jag just varit på Mia Törnbloms föreläsning om just detta. Hon pratade en del om att hissa framgångarna och dissa nederlagen, för att försöka få hjärnan att göra rätt oftare. Det är svårt. Och även om jag försökte, så gjorde den dåliga prestationen sig påmind under resten av kvällen och spökar lite idag också. Men, imorgon är det "upp på hästen igen" som gäller. Jag ger mig inte. Jag kommer att bli bra på detta!