Röda tights

Idag hade jag skolpass. Två skivstångspass på raken med två grupper á 20 skolungdomar i 14-15-års åldern.

På dessa två grupper var det en handfull elever som verkligen gick in för träningen. De var uppmärksamma på mig som ledare och de försökte och gjorde sitt bästa. Resten var inte fullt så entusiastiska. Det snackades, fånades och vissa satte sig bara ner under passet och tittade på. Helt omöjligt att styra upp, och jag är inte rädd för att säga ifrån om man säger så.

När man ser detta blir man lite fundersam vart vi är på väg. Är alla ungdomar så här? Själv har jag ju alltid älskat träning, men jag vill minnas att fördelningen var tvärtom när jag var i den åldern. Vi var många som var sportintresserade både på fritiden och i skollag och det var en handfull som var ointresserade. När vände det? Eller har jag haft otur idag?

Headsetet fick vi inte igång, så jag fick skrika mig igenom passen. Det blev lite väl mycket boot camp i och med det plus min irritation över engagemanget. Rösten fick jag ju använda i alla fall. ; )