puppe Blog
Röda tights
en friskisledares bekännelserDet går upp och det går ner...
Det är f*n inte lätt det är med ledarskap. Ibland går det superbra, som i tisdags och ibland är man som en maskin som bara river av passet. Man är liksom inte riktigt där. : /
Det var hyfsat med folk idag. Många nya som hade frågor om upplägg och vilken vikt de skulle välja osv. Ändå kändes det seegt och var tokjobbigt. Verkar som själva passet sitter, men jag har av någon anledning fått problem med takten i första låten. Måste nog kolla den hemma. Förra gången jag hade problem visade det sig att det var ett brejk i musiken som inte gick jämnt ut med 4 och då blir det förstås knas när man har övningar som är på fyra...
MEN, man kan trösta sig med att i alla fall en tjej kom fram och hörde sig för när jag hade nästa pass, så jag måste ha gjort något rätt. ; ) Jag tror att man är väl självkritisk många gånger. Man vill att det ska vara perfekt varje gång, men hur kul är det? Dessutom tror jag att de inte är lika känsliga för dess "humörsvängningar" som ledare har utan är fullt koncentrerade på sig själva, även om jag tror att det blir bättre och roligare pass när ledaren är på rätt humör.
proppan2
Ligger mycket i det du säger. Oftast har man så fullt upp med sig själv så man märker knappt om instruktören har en dålig dag. Däremot tycker jag man känner av det mer om instruktören har en toppendag. Då blir man själv med peppad. :-)Kul med tjejen som kom och frågade efter ditt nästa pass, sug i dig av det! :-)