Röda tights

Ännu en månad har gått. En månad med nästan lika mycket träning som i Augusti och September. Jag känner mig stark och frisk! Väntar bara på att alla förkylningar som vandrar runt ska nå mig med, men jag verkar klara mig rätt bra i och med att jag inte jobbar och därmed inte träffar så mycket folk förutom när jag är på Friskis. Är även noga med handtvätt och fyller vattenflaskan hemma för att minimera risken att smittas av någon bacill. Kanske är det aningens hypokondriskt, men jag har läst någonstans att t ex sådana watercoolers på arbetsplatser är stora smittspridare och drar därmed slutsatsen att det måste vara samma sak med vattenkranarna på Friskis.

Hade besök av min support på mitt pass härom kvällen för att försöka analysera vad som händer när jag leder pass och varför jag känner att jag inte riktigt når ut till gruppen. Hon påtalade att det tydligaste var mitt röstläge. Att jag var väldigt tillbakadragen i röstläget under hela passet och att det förmodligen skapade den där lite udda känslan av att det är en glasvägg mellan mig och motionärerna. (Lite lustigt är det med tanke på att jag alltid varit högljudd... ;)) Så nu ska jag försöka att jobba mer med mitt röstläge och se vad som händer. Har pass igen ikväll, så det är bara att sätta igång.

På jobbfronten intet nytt. Jag har ett vik på gång som jag borde få besked om denna veckan, men de är tyvärr också drabbade av krisen och har väl svårt att förutspå hur våren kommer att se ut och kan därmed inte ge mig något besked. Jag passar på att njuta av ledigheten och ägnar mig åt träning. Man får inte jobb snabbare för att man stressar upp sig.