Tankar om träning

Urusel på att skriva på ett tag men skam den som ger sig.

Igår var jag på träningskonvent, Best of the best. En hel dags aerobics-träning, 6 pass av olika typ. Tiden gick fort men sista zumbapasset var kroppen väldigt stel och oengagerad. Helt slut i ryggen och ingen energi.

Ett träningskonvent är en fascinerande upplevelse. Man går in i sig själv och bara kör. Dagen handlar om att göra som någon annan säger åt en men på det sätt man själv vill så man pallar hela dagen. 1 timme fajt 1 kvarts paus. Mellan passen gäller det att dricka, vila och ladda inför nästa ansträngning. En verklg mindful-upplevelse. En rolig upptäckt är att det minsann inte är bara proffs som deltar. Det finns diverse olika kroppstyper, troligen inte så många fullständiga nybörjare men det hann jag förstå inte kolla på. Jag hade nog med mig själv.

Man märker att det finns litet olika pedaggik i utlärningen och upplägget. Har man tränat aerobics ett tag känner man igen upplägget med att stegvis gå igenom olika stegkombinationer som till slut blir en helhet att kötta på med. Oftast går musiken hela tiden. Men i vissa pass är det numera het nya kombinationer när det blir en ny låt. Det ger betydligt kortare serier att hålla koll på. Det här var vilsamt på eftermiddagen när huvudet var trött.

Jennie Widengrens pass (Bounce ni vet) var mer upplagt att lära ut en dans. Här var det mycket nötning utan musik men när man väl körde kunde man stegen. ”Va lyckades jag med det här superknepiga” frågade jag mig själv flera gånger. Hon var mycket duktig att lära ut och mån om att alla skulle klara det.

Ett annat fascinerande pass med ”lyrical dance” (tydligen ett begrepp). Här var det  känslomässiga rörelse där känslan var viktigare än den exakta tekniken. Också en läcker upplevelse att känna att man kunde göra en sådan dans och nästan känna sig som en riktig dansare.

Idag är jag trött men inte så mycket som jag befarade. Musklerna i ryggen är utmattade och jag är stel, men i övrigt ok. Kommer delta nästa år också