Tankar om träning

Att tänka nytt tar emot. Jag vill gärna att dagen ska bli som jag tror så jag har en illusion av att kontroll. Idag var det inte sådan dag. Jag hade tre dagars kurs framför mig. GIck upp halvtidigt för att åka buss en halvtimme. Väl där får jag veta tt kursledarna fastnat i London på grund av inställda flyg. Beräknad kursstart klockan 14 istället för 8.30. Datorn hade jag lämnat hemma så att jobba på plats var omöjligt. Sitta och tänka med bara mobilen till hands kändes inte heller lockande. Jag åkte hem och på bussresan funderade jag på vad jag nu skulle göra med en "ledig" förmiddag. Jobba hemma föreföll naturligt men samtidigt när jag nu helt plötsligt fick en lucka. Är det vad jag vill mest av allt? Jag kom fram till att det jag ville mest av allt var att ta en kombinerad springtur och styrketräningstur, speciellt som solen sken allt vad den orkade,. Träningen har legat nere ett par veckor på grund av förkylning och diverse plikter samt latmasken som anfallit mig fullständigt. 

Tog mig ut direkt när jag kom så jag inte hann orka mig när tankarna började snurra. Härligt! Drog igång en Zombie-mission att skaffa bränsle. Märkte snart att kropp några hastighetsrekord och intervaller skulle det inte bli. Försökte fokusera på att bara känna mig nöjd att vara ute istället. Joggade lugnt och njöt av solen. 

Jag har ett speciellt ställe där jag brukar köra styrka. Det är en stor sten som  rbra att luta sig mot i vissa övningar. Den hade jag bespetsat mig på som vanligt. Väl där såg jag på håll att skolan verkade ha någon utejympa. Hmm, jag som inte vill se en kotte när jag är ute. Jaja, de får väl vara därborta. Sedan kom det 15 dagisbarn lufsandes och jag tänkte att de går väl föri och låter mig vara ifred. Icke. De satte kurs mot min sten. Jag lufsade själv iväg och såg dem bänka sig för picknick med sina ryggsäckar. Själv var jag husvill och visste inte var jag skulle ta vägen men grusfotbollsplanen var tom så dit gick jag. 

Väl där insåg jag att gruset var varmare än gräset och det var inga problem med kylan att ligga ner. Solen värmde bra. Körde mitt egenpåhittade pass  med appen Work out trainer. Mina rumplyft på ett ben fick bli från marken istället för en bit upp och det var sjukt jobbigt. Kroppen fortfarande seg. FUunderade på att avbryta i förtid men besätmde sedan att nej, jag ska köra hela så gott jag kan istället. Kroppen ska inte få lägga av i förtid. Den ska bara få prestera litet mindre under samma tid. Nu 4 timmar senare är jag fortfarande trött men nöjd att ha kommit igång med träningen igen.

Och kursen blev helt inställd idag så då bloggar jag istället för att jobba. Hoppas kursen börjar imorgon åtminstone. Annars måste jag nog jobba med annat istället. Kan inte ta en träningsdag till.

Fråga:

Vad gör ni när ni får en lucka? Vad ger mest lycka?

Någon som har tips på hur man tvingar sig själv att tänka nytt även när inte yttre omständigheter tvingar er