Tankar om träning

Testar en provocerande rubrik.

Som jag förstått det ska man inte träna om man är sjuk av två anledningar:t

1. För stor påfrestning på kroppen vilket kan ge skador, exempelvis på hjärtat

2. Det ger ingen träningseffekt.

Har man småbarn är det sällan man är fullt frisk under vinteralvåret. Och ska man komma ut mer än en handfull gånger under den perioden måste man fundera på var gränsnen går för att vara sjuk,

En stor anledning till at jag springer är att självkänslan blir bättre när jag komme ut som jag tänkt. Det hjälper inte alltid att säga till sig själv att man är sjuk. Det låter som ett svepskäl.

Jag har kommit fram till en kompromiss: Känner jag mig litet halvrisig men inte så dålig att jag tror att jag håller på att få influensa eller annan feber så är det ok att träna lugnt. Då joggar jag i tämligen maklig takt 30-40 minuter. Även om träningseffekten rent fysiskt uteblir så blir egot stärkt av att jag har disciplin att komma ut och inte kroknar vid första bästa hinder. Enligt min mening är det därför positivt för hälsan.

Rätt eller fel?