Tankar om träning

Hoppsan. Jag kom visst av mig med skrivandet när jag vilade, så det kan gå.

Bellmanstafetten har vissa svårigheter som egentligen kräver speciella uppvärmningsmetoder. När man ska vänta i växlingsområdet på sin kompis så vet man som amatör inte exakt när de kommer. Man har värmt upp och vill vara i god tid vid skranket och då blir man stående. När man har stått 30 sekunder känns det som 15 minuter och man börjar undra om personen har brutit. Joggar litet på stället men tankarna far omkring i hela huvudet och det är omöjligt att kopppla av.

Plötsligt kommer hon äntligen och man blir så upp i varv. Hoppar och skriker och pulsen upp i topp innan man ens har börjat. Tar pinnen och susar iväg. Sedan komemr tankarna igen. ajaj, nu kansk ejag startade för fort. Jag kommer krokna och jag förstör för hela laget. Nu måste jag snabbt komma in i lunken.

Min lunk dök aldrig upp. Jag tyckte det var jobbigt hela tiden utom när det var jättejobbigt. Min sluttid var ändå ok utifrån mina förutsättningar men jag skulle tjäna på att bli snabbare. Jag hoppadespå stordåd och av det blev intet.

Kort sagt: Det mentala är viktigt när man är med i ett lag. Avslappning och positivt tänkande är  framgångsfaktorer både för loppets känsla och sluttid.