More haste, less speed

Solen höll på att gå ner bakom de raka tallstammarna men fortfarande skulle det varma guldgula ljuset värma i all fall en timme till. Man hörde på fågelsången att det var vår.

Ibland passerade jag över någon yster vårbäck som förde det sista smältvattnet ner från höjderna norrut, ner mot slättlandet i söder. Det kalla vattnet kylde mina fötter och gav steget ännu mer spänst.

Stigen slingrade sig mjukt och ringlande framåt genom den glesa tallskogen, den var täckt av barr och mossa och här och var övergick den i en flat stenhäll som redan så här års var varm av dagens solstrålar.

Mina steg var lätta och när jag kom fram till en stormfälld trädstam som låg över stigen kändes det som jag flög och landade sen på snabba starka ben.

Efter en längre uppförslöpa som jag passerade i bra fart utan att känna någon stumhet i benen, öppnades sig landskapet och jag sprang över en solbelyst äng med några betande hästar i bortre kanten, stigen övergick i en grusväg och benen ökade farten avsevärt på det släta underlaget.

Åsen med lövskog närmade sig snabbt och snart sprang jag  i en varm lövsal på en stig täckt av mjukaste löv.

Vinden mot ansiktet förde med sig vårens dofter som jord, löv och salt från havet som inte ligger så långt bort.

Till sist stannade jag, blundade och bara njöt.

 

Detta drömde jag inatt efter gårdagens dubbelpass med styrka på morgonen och ett löppass på kvällen.

Men det häftiga är att snart är det inte bara en dröm.

Ljuset kommer

 

Spring försiktigt (även i drömmen)

 

MVH/Bengt