Trotter's Blog

Efteratt ha dragits med en kass nacke/axel/arm (det ärokart om det är ennerv som är i kläm eller om det "bara" är musklerna som tjorvar) i en och en halv vecka är jag nu såpass bra att jag nästan tränar som vanligt igen. För ett par dagar sedan var jag ute och sprang min så kallade "skogsintervall". Det var en upplevelse kan jag säga...:) Det går ut på attjagska springa med ett däck fäst bakom mig en given sträcka och sedan springa samma sträcka utan. Upprepas 4 ggr.

Ni kan ju tänka er att det är bry bara att hitta en lämplig sträcka för att göranågot sådant. Min älskade pojkvän kommed ett förslag på en sträcka. "Nää..vafan..? Där är ju MASSA folk?" sa jag skeptiskt. "Nejdå" sa han hurtfriskt "knappt några alls och det är ingen som ser dig". Sagt och gjort.Dit,fäste fast däcket och började asa det mot vår tänkta start. Helt plötsligt hör jag pojkvännen glatt säga" Heeeejj Maaalin!" och vemstår där om inte vår arbetskollega. Jag ställer mig snabbt i en fräsig position lutandes mot ett träd för att dölja däcket bakom mig. Pojkvännen säger hjälpsamt" har du SETT vad HON gör?" flinar och pekar på mig. Jaha... Röd i ansiktet förklarar jag nåt jag knappt själv förstår om denna träningsmetod och känner mig sååå löjlig där jag står som en jävla draghäst.Och somom inte detta var nog, så blev jag även kommenterad när jag väl kom igång och sprang med däckhelvetet. Tanterna sa "ooooh -DET DÄR har jag aldrig sett förr!?" Fan,skammen var total. Men jag ger mig inte. Denna veckan ska vissa tekniska justeringar göras på däcket och jag tror ändå att jagkommer att springa samma runda då den i alla fall hade ett underlag som fungerade!:)