Trotter's Blog

I fredags var planen att jag skulle gett mig ut på inlines ochstakat mig runt halva Malmö. En blick ut genom fönstret talade omför mig att om jag gav mig ut, så hade jag lika gärna kunnat hamna i danmark! Det blåste MINST orkanbyar nere vid havet. Ni som är från Skåne förstår väl grejem,men för er andra så behövs det kanske förklaras att i Skåne- ja där blåser det jävlar i hoppet emellanåt! Höstblåsten kan vara grym. Och även om blåsten kan tyckas vara överlevnadsbar inne bland husen,så får den upp oanade krafter på öppna ytor. Vilket det finns gott om här!:)))

Så jag la ner det projektet. På lördagen föreslog min träningskompis (som springer ett par Marathon per år) att vi skulle ut och springa. "Sure"sa jag. Åsså stack vi iväg. Jag skuttade fram glad i hågen de första 5km. Efter 6 km (och då började jag blilite trött) sa hon "Det gär är ju INGA problem. Din löpning är ju jättebra och nu håller vi perfekt Marathonfart".  Eeeeek??!!

Jodå. Det tempot håller hon i 4.2 fucking mil. Det visste jag ju- men det var en helt annan sak att känna det när man sprang med henne. Särskilt i uppförsbackarna. Och i blåsten vid havet där jag nästan sprang dubbelvikt. En gång skyllde jag på att jag hade en sten i skon bara för att få hämta andan.

Men vad KANON det var att springa med henne. Min hjärna är ju lite mysko, för har jag någon som är med mig så springer jag till jag spyr om det skulle behövas.Och jag tycker alltid det är lika roligt. Förhoppningsvis kan det fungera så på intervallträning också, för det tycker jag verkligen inte är kul. Ska se om hon är sugen på att köra lite sånt. Egentligen är ju 1mil i högre tempo lite längre än vad jag tänkt enligt min plan, men det var skönt. Och roligt!

Igår (söndag) var det hunddags i skogen igen. Det var frost och sol och många km avverkades i spår och i sök.Benen var rätt möra efter att ha plöjt runt i terrängeni så många timmar, men såååå skönt det är att vara ute heldagar på det viset! Love it!