Nu handlar mycket om en vilja att inte tappa fokus, både vad gäller kost och den träning jag trots allt borde klara av.
6 veckors rehab av fingret väntar till att börja med, sen får vi hoppas att det läkt då som det ska, för annars väntar operation.

Jag är låg, riktigt låg. Försöker vara tacksam, jag menar, jag kunde brytit armen eller ett ben, eller kanske slagit i huvudet illa....Men ändå, det känns så bittert eftersom jag kände att jag var på gång nu...
En sida av mig tänker att jag bara borde strunta i allt nu och vänta åtminstone till januari, det är ett nytt år då och allt kanske är bättre, men jag försöker genast kontra med vikten av att hålla i det som går nu. Sockret är inte min vän längre, det är bara en dålig ursäkt att falla dit igen och tröstäta. Vad fan hjälper en chokladkaka ett skadat finger egentligen, inte ett piss.
Jag försöker se något gott i detta, ett mentalt prov, - hur hittar jag fokus nu? Och kan jag träna magen varje dag? Är det ens bra?
Det fanns en tid då mina magmuskler var på elitnivå. Då tränade jag konstant allt möjligt såklart, men egentligen hade jag ingen som helst mental styrka vid det skedet av livet.
Snön gör det också omöjligt att springa i skogen just nu och skridskor och skidor kan dra åt helvete,- då kan man snacka om att falla illa vid minsta försök. Sen har vi pandemin som inte gör tiden på gymmet bättre direkt och jag har dyrt och heligt lovat att inte gå dit, men ett gångband hade underlättat mycket. rodd är omöjligt, hantlar är omöjligt. Crosstrainer kan gå men fingret är ju i en skena så hur jag ska greppa blir svårt att avgöra.

Jag vill inte ge upp, inte helt iallafall. Imorgon får vi se hur det går.
Just idag har det gått ok med kosten, kanske lite väl mycket macadamianötter. 75 gram....Jag har inte orkat registrera kosten bara, jag är ju rätt låg som sagt.