More haste, less speed

Idag var det tänkt att jag skulle köra ett långpass och eftersom jag fortfarande känner av min trilskande stortå så planerade jag för löpband.

Även om ljudbok hjälper så i ärlighetens namn är det ganska svårt att uppnå den där riktigt sköna löpkänslan på bandet men det har jag ju tjatat om tidigare så nog snackat om det.

Långpass var det.

Jag sträckte rycggen på en isfläck för några dar sen, så sen dess har jag gått med övre bålen ca 5 cm förskjuten åt höger, man blir lite trött på det efter ett tag och dessutom ser det fånigt ut, så någonting måste göras.

Min plan var att springa musklerna i ryggen så trötta att de inte skulle orka hålla krampen i ryggen längre utan att övriga muskler kunde få chansen att dra allt rätt igen. En avancerad plan som jag är ganska stolt över själv.

Jag lade mej på låg puls för att inte belasta ryggen för mycket och det funkade bra, inget ont alls efter 1 km.

Nu gällde det bara att jag orkade springa längre än vad mina ryggmuskler orkade hålla emot.

Allt kändes ganska bra upp till en timma ungefär sen tyckte hjärnan att det räckte. Ryggen var fortfarande lite motspänstig och stel så jag insåg att jag var tvungen att gnaga på ett tag till innan file'erna var möra nog att ge upp.

Det är inte så himla jobbigt fysiskt att springa sakta och lugnt på bandet med det tar något vansinnigt på mitt psyke men efter 70 minuter så började ryggen ge sig och jag kunde ana segerns sötma. Jag stod ut i 78 minuter och klev av bandet med en mjuk och följsam rygg och med hakan i en rak linje ovanför naveln.

En segrare!

Jag hörde svagt radiokommentatorernas lovsång om min bedrift och jag lyfte händerna och vinkade segervisst till alla åskådare på gymmet. Jag hade besegrat både min hjärna och mina envisa ryggmuskler.

Jag var euforisk och när den första kvinnan kom gående fram till mej förberedde jag mej på att svara ärligt på hennes intervjufrågor.

-Är du klar på bandet nu?  Vi är många som väntar.

Visst är det märkligt att en del människor är så oförstående inför andras idrottsmässiga storverk. 

Spring försiktigt (tills ryggen är rak)

MVH/Bengt