Vad är det för gud som ger mig denna beprövning? Hur tar jag mig ur det här? Det finns bara 2 alternativ,- antingen tränar jag tills jag dör, eller så dör jag här och nu...Jag vet hur sjuk i huvudet jag var för 6,7 år sedan, jag vet att vägen mycket väl kan leda tillbaka till det helvetet. Men det är pest eller kolera. Vill jag vara tjock med en halvsjuk hjärna, eller vill jag vara smal med en helsjuk? Givetvis väljer jag att vara smal till varje pris.

Jag har på grund av mycket orsakat mig detta, jag har tryckt i mig skräp länge. Vägen ur det är så lång...Jag är dessutom äldre nu, kroppen svarar inte som förut såklart, lite har den svarat, men det räcker inte. Jag är desperat, funderar på efedrin, men möjliga hjärtstopp är inget att leka med, även om det känns som om det vore enda vägen ur det här mörka fläsk-hålet.
Vad har jag gjort för ont? Varför vill gud mig så här illa?
Jag måste se över mina synder, fan det är många. Jag vet verkligen inte hur jag ska orka rent mentalt nu. Jag vill tyna bort, varje fettcell, vartenda litet muskelfiber. Jag vill bara tyna bort, men istället sväller jag som en ballong, och jag får inte ens spricka....Fan vad ont det gör. Hur ska jag kunna se mig själv i spegeln? Hur ska jag kunna sova om nätterna, vakna om mornarna, gå utanför dörren?
Det finns inget jag föraktar så mycket på jorden som en tjock kvinna...Jag vägde 57 kg, jag hade allt, men jag förstörde mitt liv långsamt efter det, med varje tugga, varenda liten jävla tugga. The worst is yet to come....Jag önskar att jag hade modet att ta mitt liv...Vilken lycka att få ligga i en kista och bli viktlös med tiden. Vilken lycka att få slippa undan.
Att leva så här, med en övervikt, med högt blodtryck.

Of all the things I lost, I miss my mind the most....Nu har jag förlorat mer än så...Varför kunde jag inte bli utsatt för något mildare straff.

Jag ger mig själv ett halvår nu, går jag inte ner i vikt på ett halvår, då finns det ingen utväg längre.